Några närbilder i trädgården

Ett för mig ofta bortglömt/förbisett fotoområde är trädgården. Där finns ju i princip hur mycket som helst att fotografera, i varje fall om man kryper ihop och går nära. Där finns blommor, insekter, bär, frukt och oftast lite bortglömda prylar eller rent skräp...

I söndags när vi firade min mors födelsedag plockade jag fram kameran, satte på makroobjektivet och tog några bilder på blommor, humlor, fjärilar m.m. i föräldrarnas trädgård. Nu är det ju alltid en extra utmaning att ta närbilder: det är svårt att få skärpan att ligga där man vill eftersom vinden gör att motivet rör sig hela tiden och man står/ligger obekvämt och har därmed svårt att hålla kameran still. Det senare kan naturligtvis lösas genom att använda ett stativ, men det är inte speciellt praktiskt när man försöker fota insekter! Summa summarum så blir det många bilder att förpassa till den digitala papperskorgen. Men några bilder blev trots allt OK, men i en ideal värld hade blommorna inte haft några skavanker...

Ser ni den lilla insekten på klädnypan? Den upptäckte jag först när bilden hamnade i datorn. En glad överraskning!

En liten kvällspromenad

Har i kväll luftat mig och kameran en stund. Gick en sväng i Högstorpsskogen, ett välbekant område. Utöver kameraryggsäcken tog jag med en påse om jag skulle hitta lite kantareller, vilket jag gjorde. Hittade lite alltså. Kvällsljuset var inte mycket att skryta med. Tyckte att molntäcket höll på att spricka upp när jag gick ut, men det stannade av. Vilket innebar väldigt långa slutartider inne i skogen. Men jag hade stativet med mig så det gick bra att fota i alla fall.

Ett vilset och visset löv bland främlingar.

 

Den enes död, den andres bröd.



Sjöatorps camping väntar på nytt liv

Sjöatorps camping ligger ca 3 mil väster om Växjö. Camping stängde för cirka ett år sedan men bär tydliga spår av att dess glans dagar ligger betydligt längre bort i tiden än så. Campingen blev känd för alla (?) när SVT:s sommarlovsprogram Hej hej sommar med Nic Schröder sändes därifrån sommaren 2007. I programmet hette platsen Vägrenens camping. Ägarens nuvarande plan är att det ska byggas bostäder på området, vilket har anmälts till kommunen. Området ligger vid en sjö och omfattas av strandskydd, vilekt lär komplicera ärendet. Det finns dock flera fritidshus och permanentboenden i campingens omedelbara närhet.

För mig är campingen ett tydligt exempel på att det kan vara svårt att driva små campingplatser i inlandet och att det är svårt för dessa att hänga med i de nödvändiga investeringarna för att få många "stjärnor i campingboken" som dagens allt mer kräsna husvagns-/husbilsboende och de få tältboende kräver. Visst är det lite underligt att de som som har alla bekvämligheter i sin husvagn-/husbil söker sig till de oftast dyra campingplatserna som har alla tänkbara faciliteter och nöjen?

Det finns en handfull campingstugor på området. Denna har obefintlig sjöutsikt. Solens strålar lär dessutom ha svårt att hitta ner. Men det är kanske bra?

Det var länge sedan några spelade basket här. Tror inte att en gräsplan var optimal för den sporten...

Denna byggand lär inte ha problem med värmeförsörjningen, i varje fall om inte om dimensionen på skorstenen är ett tecken på värmekapacitet.

Tvättstugan.


De är bra att släckutrustning finns i nära anslutning till köket, men det ser ut att vara dåligt tryck i pulversläckaren.

De gamla toaletterna har stängts och ersatts av mobila varianter.

Berikande bilder

Har varit på tjänsteresa i Stockholm ett par dagar. Brukar vid sådana tillfällen försöka göra ett besök på Kulturhuset, Fotografiska eller någon annan lokal för att se någon bildutställningen eller annat som kan stimulera själen och förhoppningsvis utveckla mitt bildseende. Så det blev ett besök på Kulturhuset denna gång.

Tina Enghoff: Jag är ingenting
Först tittade jag på Tina Enghoffs foto- och videoutställning som skildrar hemska öden som drabbar en mängd invandrade kvinnor i Danmark. De reser dit som anhöriginvandrare och måste leva i ett förhållande i fem (tidigare sju år) innan de får permanent uppehållstillstånd. Under denna tid är de helt utlämnade till den man har flyttat hit för. De skildrade kvinnorna har hotats, misshandlats, hindrats från att lära sig språket m.m. I bland har de lyckats fly från sin man, men de löper då stor risk att utvisas - speciellt om de inte har barn. Det finns liknande regler i Sverige, men här är kravet inte fem år, utan två års sammanboende.
Måste dock reservera mig om jag missuppfattat något om de faktiska förhållandena i Danmark och Sverige.

Bilderna var stora, minst 2x2 m med relativt omättade färger. På varje bild finns en kvinna som endast utgjorde en liten del av bilden och ansiktet syntes inte. Dessutom är oftast hela bilden oskarp, men kvinnan är dock alltid i oskärpa. Är inte van vid detta, men det kändes som det passade väldigt bra i sammanhanget. För mig illustrerar detta att kvinnan, utöver att vara förtryckt och kuvad, inte får den uppmärksamhet som hennes situation kräver (samhället inklusive grannar m.fl. blundar för fakta). Till bilderna fanns små skyltar med mycket kortfattad fakta om kvinnan på bilden. I de tre parallellt rullande videofilmerna berättade några kvinnor om sin situation och vad de utsätts eller har utsatts för av sina män. De var filmade med lutande kamera så att bara en ögat syntes.

Hela utställningen gjorde ett mycket starkt intryck på mig. Jag blev så gripen av kvinnoödena att det gjorde ont i magen! Ur fotomässig synvinkel fick jag insikt i att oskärpa kan förstärka ett budskap och att porträtt där man bara se ett halvt ansikte kan fungera. Nyttig lärdom!

Slas. Jag minns dig nog
Utställningen skildrar Stig Claesson kulturgärningar. Han var en mångsidig författare, skribent, konstnär, illustratör och berättare. Boken och filmen "Vem älskar Yngve Frej" har nog många läst/sett, i alla fall vi som har lämnat ungdomsåren bakom oss. Hans kåserier utgör helt underbara betraktelser av samtiden och de företeelser som var signifikanta vid den tid som han skrev dem. Hans bilder fångar i de flesta fall inte upp mig, men det fanns några tämligen abstrakta och färgstarka målningar där färg och form fick mig att stanna upp ett tag!

Avslutande reflektion
Jag tycker det är väldigt intressant och lärorikt att se andras bilder i alla former: fotografiska, grafiska m.m. Man ger ju sig själv en berikande upplevelse - även om man som jag inte har speciellt stor kunskap om bildbedömning och i än mindre grad har kompetens att avgöra vad som är en "bra" bild! Men en bild som talar till en och förmedlar ett budskap är väl en bra bild oavsett om det är en etablerad konstnär/fotograf eller en okänd amatör som skapat den?

Den före detta ICA-affären i Klevshult

Efter att ha deltagit i en orienteringstävling i Skillingaryd under lördagen styrde vi färden hemåt över Riksettan (gamla E4:an) mot Värnamo, precis som vi (dvs. jag) hade planerat. Jag hade på Jan Jörnmarks webbplats Övergivna platser hittat bilder och lite information om Riksettan redan under förra året och då beställt karta och lite annan information från Turistbyrån i Ljungby. Nu kom allt detta väl till pass! ICA-affären Mattsons Livs stängdes under 1995 enligt information jag fick från en fastighetsmäklare som helt plötsligt dök upp vid affären när jag hade fotograferat en liten stund. Det finns således spekulanter till affärslokalen och tillhörande bostadshus! Vad som kommer att hända med affärslokalen och förrådsbyggnaden bakom butiken vid en eventuell försäljning är okänt. Tidigare fanns det vid affären även en bensinmack med kioskverksamhet, men den tvingades att lägga ner ännu tidigare när det byggdes en Rasta-anläggning några hundra meter längre söderut. ICA-affären överlevde några år efter att den nya sträckningen av E4:an togs i bruk, men på en ort med knappt 300 invånare (minskar stadigt) och få spontanbesökare är det förstås svårt att få lönsamhet i en livsmedelsaffär där större orter ligger på högst ett par mils avstånd.

Icander och Monica hälsade kunderna välkomna en gång för länge sedan. Snart har de gömt sig och vi har glömt dem...

Har det regnat så mycket att vattnet har tyngt ner rännan?

Något för den händige att ge sig  på!

Knappast inbrottsäkert.

Varför finns det dubbla yttre reglar till toaletten? 

Det underbara kvällsljuset

Det går att få mycket fina bilder mitt på dagen, men morgon- eller kvällsljuset ger ändå något extra. Åtminstone för många motiv. Under större delen av året är det enkelt och bekvämt att nyttja kvällsljuset. Under sommaren får man stiga upp attans tidigt om man vill fånga gryningsljuset. Men det tycker jag absolut att ni ska prova. Nåväl, nu var det kvällsljuset som gällde i söndags. Jag såg att molnen började spricka upp lagom till kvällen. Jag satte mig på cykeln vid 20-tiden och drog iväg någon enstaka kilometer mot Hollstorp och Duntebacken. Resultatet blev enligt mitt tycke helt OK. Men onekligen hade ett rådjur eller ett vildsvin gåendes över eller ståendes på åkrarna ordentligt höjt upplevelsen och förgyllt bilderna. Jag väntade kanske inte tillräckligt länge eller var de någon annanstans...

Det sägs att sommaren är över när Mjölkörten blommar i toppen. I så fall är det nu slut på sommaren om ni inte har märkt det på annat sätt!

Jag tycker Gullris är vackert, men det växer ohämmat och är därför hatat av många.

Sedan var det dags att säga att dra sig hemåt. De sista strålarna från solen som gått och lagt sig färgade de lätta molnen med en underbar ton.

Framtidssäkert i går fungerar inte i dag!

Plockade för ett tag sedan fram en CD med bilder från vårt bröllop för drygt 18 år sedan. Bilderna var tagna med negativ färgfilm och bilderna (negativen) skannades in av fotofirman i samband med framkallningen. Filerna sparades i den då allmänt gällande Kodak Photo CD-standarden (filändelse pcd) på en högkvalitativ CD-skiva för lång hållbarhet. Filformatet innehåller 6 olika upplösningar av de inskannade bilderna. Vi tänkte att detta skulle vara framtidssäkert och en backup om negativen kom på avvägar eller av någon anledning blev förstörda.

Men när jag nu satte i skivan gick det inte att läsa filerna! Filformatet var okänt av windows och Photshop Elements (jag har version 7). Efter en del sökande på nätet hittade jag några som ville sälja konverterare, medan andra avrådde från detta eftersom konverterna tydligen hade vissa brister: en del tog bara en av upplösningarna, andra hade osäker funktion osv. Men i ett diskussionsforum var det någon som trodde att version 4 av Photoshop Elements kunde läsa pcd-filer (och eventuellt den fulla versionen av Photoshop). Det slog mig då att jag i min avlagda men inte rensade jobbdator nog hade "rätt" version av Photoshop Elements. Så första dagen efter semestern, dvs. i måndags, provade jag och har man sett: datorn hade version 4 och inläsningen fungerade! Jag fick dock för varje bild välja vilken upplösning jag ville läsa in och lite andra inställningar. Det blev med andra ord en del klickande i menyer och formulär innan jag var klar med de cirka 90 bilderna. Jag valde förstås den högsta upplösningen, motsvarande ca 6 megapixel, och sparade i jpg-format.

Ovanstånde gör en lite fundersam. Det som var den ledande standarden i början av 90-talet är alltså helt ute dag! Vilka av de industriskapade bildformatsstandarer som vi tar för givna i dag stöds av programvaror "i morgon"? Trodde att Adobe m.fl. helt enkelt behöll de filformat de en gång haft stöd för och successivt la till nya. Eller att man kunde ladda hem en plug-in. Men icke, de rensar tydligen ibland i filformatsflora. Det bara att hoppas att till exempel jpg-formatet står sig genom åren...

Eftersom detta är en fotoblogg så kommer här en liten bild från vår trädgård i fredags:

Besök i Skårtaryds naturreservat

Skårtaryds urskogsreservat ligger ca 20 km norr om Växjö nära väg 23. Det är ett relativt nytt reservat (bildat 1996) och har enligt sin beskrivning en ovanligt stor andel döda träd. Det senare har medfört att det sedan mars i år finns ett anslag där Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen bestämt avråder en från att vistas i "det riskabla området". Det finns en karta på dessa anslag, men den var mycket svårtolkad eftersom den inte satt i direkt anslutning till själva reservatskartan. Dessutom var inte själva vandringsslingan utritad på "varkningskartan", våtmarkerna hade olika utbredning på respektive karta, streckade svarta linjer som inte var stigar m.m. Efter mycket jämförande mellan de olika kartorna insåg jag att de helt avrådde från att vistas i hela naturreservatet!

Men eftersom det inte blåste något alls och det inte fanns någon snö som tyngde träden (!) så gick jag in på stigen och försökte hålla utkik efter riskabla träd. Och den vandringen ångrar jag verkligen inte! Det är ett mycket fint, men litet, område att vistas i för den som är naturintresserad! Här kommer ett litet urval av de bilder jag fångade.

Det fanns en hel del fåglar i området, men de flesta bara hörde jag. Men en Gärdsmyg fick jag korn på vid en rotvälta i snårig omgivning, dvs. perfekt för denna lilla fågel! Bilden är kanske lite väl kontrastrik, men det är inte lätt att kombinera solljus med baksidan av en rotvälta.

Ruinturism i Vimmerbytrakten

Att besöka nedlagda industrier och andra övergivna byggnader är ett av mina fotointressen. När vi var i Vimmerby förra veckan hamnade vi mer eller mindre av en slump på två "ruinplatser"! Den ena var markerad på den kommunkarta vi köpt i Vimmerby och den andra var en ren slump att vi passerade på en liten naturstigsvandring i Gullringen.

På Vimmerbykartan fanns Ösjöfors handpappersbruk markerad som sevärdhet och vi var alldeles för nära den platsen efter besöket i Norra Kvills nationalpark för att kunna missa detta tillfälle. Väl framme ser vi med en gång dels en pampig, dels en nerbrunnen byggnad. (Det finns ytterligare ett antal byggnader i området.)

Vi träffade en man och hans familj. Han jobbade tidigare på handpappersbruket och berättade att branden var anlagd (den brann i augusti 2005). Jag tog några bilder, men några genuina bilder av "övergivna platser-typen" kunde jag inte åstadkomma.

Efter besöket i Ösjöholm åkte vi till Gullringen för att ta en kort vandring längs naturstigen Smé-åna (Vervelån). Där fanns bland annat ett sedan länge nerlagt vattenkraftverk (Brännebro kraftstation).

Kraftstationen byggdes 1916 och var i drift till 1971. Byggnaden är helt tömd på teknisk utrustning, men bär tydliga spår av att den nyttjas av personer som vill få utlopp för sina "konstnärliga" talanger och uttrycka diverse samhällsfientliga åsikter.

I direkt anslutning till den före detta kraftstationen fanns även en övergiven bostad.

Mäktig natur i nationalparken Norra Kvill

Jag och hustrun har som mål att besöka alla Sveriges nationalparker innan pensionsåldern inträder. Det finns för närvarande 29 nationalparker och vi har besökt 13 av dem, den första 1999. Det finns med andra ord gott hopp om att klara målsättningen. Åtminstone fram tills vi läste att det planeras 13 nya... Men det är bara att kämpa på!

I förra veckan besökte vi Norra Kvills nationalpark, som ligger ca 19 km nordväst om Vimmerby, nära vägen mellan Vimmerby och Ydrefors. Vi passade på att göra detta tredje besök i samband med fotbollsturneringen Bullerby Cup. Tyvärr var vädret inte det bästa denna dag, varken ur vandrings- eller fotograferingssynpunkt. Men några bilder blev det innan regnet blev för ihållande.

Rätt var det var fann vi ett stentroll!

Knäroten är en karaktärsart i Norra Kvill, tror inte jag har uppmärksammat den vid tidigare besök. Regnet störde en del så jag gav mig tyvärr inte tid att hitta den optimala bildvinkeln/kompositionen, men en anständig bild blev det i alla fall.

I den mörka Lilla Idgölen finns vita näckrosor.

Brantestad Naturrunda är värt ett besök

Cirka 10 km öster om Vimmerby (väg 40) och 7 km söder om Frödinge finns en mycket trevlig naturrunda på ca 10 km (9,8 km enligt den svenska beskrivningen och 9,9 km enligt den tyska...) i lagom kuperad terräng. Start och mål är vid Brantestads skola. Rundan är till skillnad från en del andra turer/rundor jag varit ute på i sommar tydligt skyltad. Bitvis går rundan i skogen, bitvis längs någon grusväg mellan åkermarker för att sedan gå över till ängsmark. Som sig bör i Småland finns det lingonröda tuvor, men just här och då fanns det inte speciellt många sådana tuvor.

I bland korsar eller följer man man en trolsk skogsbäck. Väntade förgäves på att få syn på en huldra...

På flera ställen längs rundan hittade vi kantareller, men vi hade tyvärr ingen möjlighet att ta med dem. Mitt i ett område med flera stora bronsåldersgravar hittade vi även flera exemplar av Stolt fjällskivling, som är 30-40 cm höga. De lär vara goda!

På något ställe går rundan genom ängsmark som betas av kor. Detta gör att passagen kan bli lite pulshöjande för någon. De mest nyfikna korna var ungdjur. De äldre och hornbeväxta verkade inte ha något intresse av oss tvåfotingar!