Perfekt fotoväder!?

I dag blev vädret precis som jag hoppades på. Disigt och regn som mest hängde i luften, men ibland ramlade några droppar ner. Monterade på makroobjektivet (100 mm) och begav mig fotledes iväg knappt två kilometer bort. Det var nog de mest långsamma kilometrar jag tagit mig eftersom det dök upp potentiella bilder hela tiden. Men det var ljusfattigt, så jag fick skrämma upp kamerans ljuskänslighet till ISO 1600-2500 för att kunna frihandshålla kameran. Dessa höga ISO-tal är ju något man normalt undviker, men i dag var det helt nödvändigt och synes inte ha påverkat den tekniska bildkvaliteten i någon större utsträckning.

Det märkligaste motivet jag hittade fanns i en branddamm, där någon dumpat huvudet av en snögubbe (?) på isen.

De första bilderna blev dock det jag saknade från torsdagens fotovandring, nämligen bilder på fåglar närmare bestämt en flock sidensvansar (Bohemian Waxwing).

Det var mycket disigt i dag, såg bara tre lyktstolpar bort. Men diset hjälper till att skapa djup i landskapsbilder, så jag gjorde ett och annat försök. Nästa bild är inte något lysande exempel, men får ändå tjäna som illustration på hur diset påverkar djupkänslan.

Den myckna fukten hjälper till att plocka fram färgerna och lyfter även de enklaste motiven som får en sprittande lyster av fukten.

Hur den här lilla grästuvan har lyckats behålla sin sommarfriska grönska efter kampen mot kyla och snö under de inledande veckorna av december förstår jag inte.

Vem kan motstå vattendroppar på växter, bär och frukt? Skrumpna nypon med vattendroppar gillar jag!

Vattendroppar istället för snöflingor

Den snö som på lillejulafton och julaftonsnatten fyllde på det borttynande snötäcket har nu fått en ordentlig knäck av blåst, plusgrader och regn. Det finns knappt någon snö kvar. Det som kunde varit en fotografisk högtid med ett mjukt böljande vitt landskap är nu bara blöt, smutsig och dunkel natur. Eller? Regnet upphörde i eftermiddags och det fanns förhoppningar om att det skulle kunna bli små luckor i det kompakta gråblå molntäcket. Laddade kameran med teleobjektivet och hoppades få syn på lite fåglar när jag styrde stegen mot en välbekant tur längs och i Högstorpskogen. Några fåglar såg jag inte, hörde dock några på håll. Däremot tittade solen faktiskt fram korta stunder. Efter allt regn hängde vattendroppar på grenar, vissnade växter och annat som pockade på min uppmärksamhet. Så det blev vattendroppsfotografering istället för snöflingor eller fåglar. Snöflingorna får vänta tills kung Bore gör ett nytt försök att drapera landskapet i gnistrande vitt. Fåglarna får vänta till en annan dag. Men i avvaktan på det är jag ändå fotomässigt nöjd med dagen, speciellt med tanke på hur vädret var några timmar tidigare.


Lyckan rinner bort i form av en vattendroppe?

Trassligt.

Grenridå.

Tårfyllt - vart tog sommaren vägen?

Snöbilder från Högstorpskogen

Förra helgen var det bara helt nödvändigt att gå en runda med kameran i skogen runt hörnet, dvs. Högstorpskogen. Hade en bildidé i bakhuvudet men när jag väl kom fram till platsen (hittade mycket annat längs vägen) stämde inte alls verkligheten med den bild jag hade visualiserat (=önsketänkt). Nåväl, bildskörden i övrigt och inte minst den stilla upplevelsen i det snötäckta landskapet kompenserade den misslyckade bildidén!

 

Säsongens första snöbilder

När november övergick till december blev det i år ett tämligen dramatiskt väderomslag i hela landet. I lördags kunde jag utan problem springa på småstigar utan att riskera liv och lem. I söndags hade risken för stukningar och andra oönskade effekter av halka ökat lavinartat. Så bland annat av det skälet gick jag från bostaden till en fikastund i Växjö OK:s klubbstuga, ett avstånd på några km genom bostadsområde, längs stigar över hyggen och genom Fyllerydsskogen. (Ja, jag var lite sliten efter lördagens löptur som kändes tyngre än vad den borde varit.) Jag var inte ensam på denna vandring då kompaktkameran var min följeslagare. Från himlen dalade snöflingorna och kölden bet lite ovant i kinderna. Då och då plockade jag fram kameran och knäppte några bilder. Rätt som det var när jag stod och funderade på ett stenmotiv vid en stig mellan höga träd hörde jag ett skri. Några sekunder senare ytterligare ett. Tittade då upp och fick syn på en elegant svanplog bestående av 19 svanar (räknade jag efteråt) på väg åt sydväst. Förståndigt av dem. Snabbt som bara den riktade jag kameran mot plogen och knäppte ett par bilder. Sedan hade de försvunnit. Har gjort om bilden till svartvit och klonat bort de i mina ögon störande snöflingorna och i övrigt processat bilden ganska hårt för att få ett grafiskt uttryck.

 

 

I övrigt blev det lite blandade vinterbilder på stenar, träd och grenar. Med andra ord mina vanliga motiv!

Snöflingorna lägger sig till rätta.



Vitpudrad stig.

Snart fallfärdig.

Stamsamling vid vassen i Biskopsgölen.

Sedan i söndags har vi fått åtskilligt mer snö, så till helgen lär jag plocka fram kameran igen.

Vattenverkets dagar är över

Sedan något år hämtar Växjö sitt dricksvatten från trakterna av Lagan. Det gamla anrika vattenverket med sina tjänstebostäder har nu börjat rivas efter en del turer runt upphandlingen av rivningsentreprenör. Det var alltså hög tid att i helgen som gick bege sig till Helgasjöns strand för att försöka få några sista bilder av vattenverket innan allt var helt nedmejat av maskinernas effektiva gripklor. Till mitt förtret var området, till skillnad mot mitt förra besök för drygt ett år sedan, ingärdat av staket. Men genom att sticka in objektivet genom en glipa i staketgrinden eller att fotografera med frontlinsen i princip dikt an mot staketet (samma trick som vid fotografering i djurparker!) blev det ändå några hyfsade vyer av vattenverket "halvvägs" på mot förintelsen och evig förpassning till minnenas arkiv.

Den väg som klottrarna tog sig in och ut (?), en fick tydligen väldigt bråttom.

Demontering påbörjad utan maskinhjälp.

Inte nog med att vattenverket bjöd på en del fina motiv, nu var det så lyckligt att jag i skogsdungen i direkt anslutning till vattenverket hittade en ytterligare en övergiven byggnad. Den har antagligen inte någon som helst koppling till vattenverket. Byggnaden verkar ha varit uppdelad i tre olika sektioner: förråd, bekvämlighetsinrättning och snickarbod. Men det måste ha varit länge sedan någon nyttjade byggandens faciliteter.

I skogsdungen fanns också en grind. Något staket fanns däremot inte i sikte.

Naturen gör bokslut på Högstorp

Naturen går allt mer in i en passiv, men nödvändig fas för att samla kraft inför nästa säsong. Träden gör bokslut över året och minns den hoppingivande våren och de första flyttfåglarna som återvände från sina vintervisten. Sedan passerade en ovanligt instabil sommar även mätt med Växjö-mått. Ett och annat åskväder drog förbi, men som vanligt drog de inte rakt över Högstorp. Under hösten har det ännu inte varit riktigt kallt och ingen snö i sikte. Fåglar, smådjur och jag själv tycker det är bra att vintern dröjer ett tag. Jag vill inte gärna reprisera cykelturen till jobbet i början av oktober då jag på på ett omtumlat sätt blev överraskad av halkan...

Försöker ha den fotografiska inställningen att inte sluta fotografera för att löven fallit av och naturen slumrar in. Till exempel förra helgen blev det promenader i en senhöstlig Högstorpsskog. Att jag ena dagen ideligen hamnade efter hustrun och de nära vänner som var med är ett bevis på att det alltid finns något i naturen att föreviga!

Grön höst i Bokhultet

Ja, nu är vi i den delen av hösten där i princip alla löv lämnat sina fästen på grenarna och av tyngdkraften dalat ner på marken för att lägga sig till vila bland sina likar. Då är det väl bara att lägga kameran i skåpet och vänta på första snön? Nej, det tycker jag är helt fel synsätt. Det är nu i all fukt som det bruna lövtäcket på marken, trädens stammar, alger, gröna mossor m.m. har som allra mest lyskraft. Dessutom poppar det upp svampar här och var, inte minst från gamla trädstammar. Detta är utmärkta fotomotiv och Bokhultet är en riktig fotooas även denna tid på året. Bilderna som följer är från gårdagens förmiddagssession, där jag provade brännvidder från vidvinkel till kort tele och såväl litet som stort skärpedjup. Samtliga bilder är tagna med stativ.

Några mossbelupna stenar:

Några stående träd:

Alternativ rot?

 

Liggande träd och grenar:

Förening

Förgrening

Några svampar:

Koralltaggsvamp