Perfekt fotoväder!?

I dag blev vädret precis som jag hoppades på. Disigt och regn som mest hängde i luften, men ibland ramlade några droppar ner. Monterade på makroobjektivet (100 mm) och begav mig fotledes iväg knappt två kilometer bort. Det var nog de mest långsamma kilometrar jag tagit mig eftersom det dök upp potentiella bilder hela tiden. Men det var ljusfattigt, så jag fick skrämma upp kamerans ljuskänslighet till ISO 1600-2500 för att kunna frihandshålla kameran. Dessa höga ISO-tal är ju något man normalt undviker, men i dag var det helt nödvändigt och synes inte ha påverkat den tekniska bildkvaliteten i någon större utsträckning.

Det märkligaste motivet jag hittade fanns i en branddamm, där någon dumpat huvudet av en snögubbe (?) på isen.

De första bilderna blev dock det jag saknade från torsdagens fotovandring, nämligen bilder på fåglar närmare bestämt en flock sidensvansar (Bohemian Waxwing).

Det var mycket disigt i dag, såg bara tre lyktstolpar bort. Men diset hjälper till att skapa djup i landskapsbilder, så jag gjorde ett och annat försök. Nästa bild är inte något lysande exempel, men får ändå tjäna som illustration på hur diset påverkar djupkänslan.

Den myckna fukten hjälper till att plocka fram färgerna och lyfter även de enklaste motiven som får en sprittande lyster av fukten.

Hur den här lilla grästuvan har lyckats behålla sin sommarfriska grönska efter kampen mot kyla och snö under de inledande veckorna av december förstår jag inte.

Vem kan motstå vattendroppar på växter, bär och frukt? Skrumpna nypon med vattendroppar gillar jag!

Vattendroppar istället för snöflingor

Den snö som på lillejulafton och julaftonsnatten fyllde på det borttynande snötäcket har nu fått en ordentlig knäck av blåst, plusgrader och regn. Det finns knappt någon snö kvar. Det som kunde varit en fotografisk högtid med ett mjukt böljande vitt landskap är nu bara blöt, smutsig och dunkel natur. Eller? Regnet upphörde i eftermiddags och det fanns förhoppningar om att det skulle kunna bli små luckor i det kompakta gråblå molntäcket. Laddade kameran med teleobjektivet och hoppades få syn på lite fåglar när jag styrde stegen mot en välbekant tur längs och i Högstorpskogen. Några fåglar såg jag inte, hörde dock några på håll. Däremot tittade solen faktiskt fram korta stunder. Efter allt regn hängde vattendroppar på grenar, vissnade växter och annat som pockade på min uppmärksamhet. Så det blev vattendroppsfotografering istället för snöflingor eller fåglar. Snöflingorna får vänta tills kung Bore gör ett nytt försök att drapera landskapet i gnistrande vitt. Fåglarna får vänta till en annan dag. Men i avvaktan på det är jag ändå fotomässigt nöjd med dagen, speciellt med tanke på hur vädret var några timmar tidigare.


Lyckan rinner bort i form av en vattendroppe?

Trassligt.

Grenridå.

Tårfyllt - vart tog sommaren vägen?

Snöbilder från Högstorpskogen

Förra helgen var det bara helt nödvändigt att gå en runda med kameran i skogen runt hörnet, dvs. Högstorpskogen. Hade en bildidé i bakhuvudet men när jag väl kom fram till platsen (hittade mycket annat längs vägen) stämde inte alls verkligheten med den bild jag hade visualiserat (=önsketänkt). Nåväl, bildskörden i övrigt och inte minst den stilla upplevelsen i det snötäckta landskapet kompenserade den misslyckade bildidén!

 

Säsongens första snöbilder

När november övergick till december blev det i år ett tämligen dramatiskt väderomslag i hela landet. I lördags kunde jag utan problem springa på småstigar utan att riskera liv och lem. I söndags hade risken för stukningar och andra oönskade effekter av halka ökat lavinartat. Så bland annat av det skälet gick jag från bostaden till en fikastund i Växjö OK:s klubbstuga, ett avstånd på några km genom bostadsområde, längs stigar över hyggen och genom Fyllerydsskogen. (Ja, jag var lite sliten efter lördagens löptur som kändes tyngre än vad den borde varit.) Jag var inte ensam på denna vandring då kompaktkameran var min följeslagare. Från himlen dalade snöflingorna och kölden bet lite ovant i kinderna. Då och då plockade jag fram kameran och knäppte några bilder. Rätt som det var när jag stod och funderade på ett stenmotiv vid en stig mellan höga träd hörde jag ett skri. Några sekunder senare ytterligare ett. Tittade då upp och fick syn på en elegant svanplog bestående av 19 svanar (räknade jag efteråt) på väg åt sydväst. Förståndigt av dem. Snabbt som bara den riktade jag kameran mot plogen och knäppte ett par bilder. Sedan hade de försvunnit. Har gjort om bilden till svartvit och klonat bort de i mina ögon störande snöflingorna och i övrigt processat bilden ganska hårt för att få ett grafiskt uttryck.

 

 

I övrigt blev det lite blandade vinterbilder på stenar, träd och grenar. Med andra ord mina vanliga motiv!

Snöflingorna lägger sig till rätta.



Vitpudrad stig.

Snart fallfärdig.

Stamsamling vid vassen i Biskopsgölen.

Sedan i söndags har vi fått åtskilligt mer snö, så till helgen lär jag plocka fram kameran igen.