23 feb. 2013

Exteriörer i Växjö centrum

I söndags förmiddag gav mig själv en lite ovan fotouppgift i gråvädret: fotografera intressanta delar av byggnader men så att bilden inte direkt avslöjar vilket hus som är avbildat. Detta medförde att jag stillsamt rörde mig kors och tvärs i stadens centrala delar med start och slutpunkt vid Norrtullskolan där jag ställde cykeln.

Hoppas att ni får lite huvudbry vilket hus det är som är avbildat, åtminstone för några av bilderna, även om jag anger vilken gatan som huset är beläget vid!
Norrtullskolan

Korsningen Nygatan-Skolgatan

Nygatan

Kronobergsgatan

Kungsgatan

Kungsgatan

Nygatan

Nygatan

Klostergatan
Kungsgatan

17 feb. 2013

Isande blå bilder från Svanaholm

För två veckorna sedan tog jag och yngsta dottern en liten fotopromenad i Svanaholm, strax söder om Växjö. Vi var där sent på eftermiddagen, som hastigt rusade mot skymning och mörker. Hade inget stativ med mig så det innebar naturligtvis allt högre ISO-tal efterhand som tiden gick. Att vi gick i skogen bidrog förstås till mörkret. Men även med höga ISO-tal blev det tämligen långa slutartider så det gällde att ta hjälp av träd eller något annat stabilt som stöd mot för att undvika skakningsoskärpa. Men priset för detta var att jag ibland inte fick exakt det utsnitt/den bildvinkel jag önskade. Den sena timmen bidrog även till att bilderna blev blåaktiga eftersom jag hade valt dagsljusläget i stället för autovitbalans som jag tidigare använt som standard. Men den blå tonen tycker jag är alldeles utmärkt för isiga och trollska bilder.
Del av isfågeln, som uppstod när dottern trampade sönder isen i en stor vattenpöl.

Ismosaik (fotograferad med  kamerans blixt).

Iskärr med urskogskänsla.
Omringad och ensam.
  

10 feb. 2013

Isigt runt Hissö

Förra helgen bjöd på soligt väder och snöfria marker. Kände att jag behövde själslig återhämtning efter veckans omtumlande händelser. Med dessa förutsättningar, vad passar då bättre än att ta med kameran ut i naturen? Styrde färden mot Hissö och hade siktet inställt på isbilder i stort och och smått. Började min långsamma vandring på östra sidan eftersom stranden där är mer stenig. Hoppades på lite svallis över stenarna/strandkanten, men det fanns bara lite av den varan. Tydligen hade isen lagt sig lugnt och stilla när kung Bore drog sin isande hand över Helgasjön och förseglade dess vattenspegel tidigare i vinter. Detta uppskattas säkert av alla skridskoåkare som den helgen kunde njuta av en tämligen slät is. Jag hade hoppats på lite mer dramatiska isbilder, men blev tämligen nöjd ändå med utflyktens isbilder. Det är nog bättre att åka till kusten om man vill ha dramatiska isbilder... Helgasjöns är trots allt bara en insjö som inte är speciellt stor.

Det blev inledningsvis några bilder med islandskap i halvstort eller stort utsnitt.




Allt eftersom jag gick längs strandkanten hittade jag även små islandskap, som är ett motivområde som jag håller riktigt högt på favoritlistan!





Intimitet eller nyfikenhet?
Kunde inte helt hålla mig ifrån att ta några bilder på mossgröna stenar och trädstammar. Speciellt inte när solens vintervarma strålar letade sig fram mellan de träden på Hissös ryggås och träffade det djupt gröna. Men jag fick med den blåaktiga isen även på dessa bilder!



1 feb. 2013

Avhopp från tidens resa mot framtiden

Den sprudlande växtligheten under våren och sommaren övergår under hösten till ett grönbrunt landskap i stort eller smått. Under vintern transformeras växtligheten ytterligare en gång då gräs och blommor vissnar ner helt och blir mer eller mindre blekt beigegulbruna (eller hur man nu ska beskriva färgnyansen). Växterna föds, frodas, tappar kraften för att till slut ge upp och hoppa av tidens resa mot framtiden. Många växter finns bara en säsong/har bara ett liv. Detta går att jämföra med ett människoliv, men jämförelsen haltar också. En väsentlig skillnad är att de flesta av oss får uppleva ett 80-tal år/årstidscykler.

Tycker att det är lite märkligt att gemene man energiskt fotograferar knoppar och nyutslagna blommor medan de flesta mer eller mindre helt negligerar växterna när de fått märken, fläckar, tappat några kronblad, börjat sloka osv. För visst är växterna vackra även om de inte är nyutslaget perfekta? Och varför fotograferar vi små barn så intensivt, medan man allt eftersom år går har färre och färre bilder av sina barn i familjealbumet/datorn? Förvisso blommar (!) fotograferandet av barnen upp vid särskilda tillfällen som skolavslutningar, studentfirande, bröllop osv. men det är oftast undantag som bekräftar den nedåtgående takten i fotograferandet av barnen. Så fotografera ofta dina barn, föräldrar, släktingar och vänner -- även i vardagslivet och på de enklaste träffarna/utflykterna! En dag är det för sent...

Som illustration till denna lilla betraktelse serverar jag några bilder från förra helgen. Jag gick som så ofta helt utan plan utåt Hollstorp. Upptäckte "plötsligt" vackra vissnade växter som stack upp eller mer eller mindre låg ner i den lilla snön som fanns här tills helt nyligen.