Koralltaggsvamp och lite annat i Bokhultet

I går blev det som många gånger förr ett besök i det stadsnära naturreservatet Bokhultet. Som alltid avkopplande att ge sig ut i naturen med kameran utan att ha några andra planer än att besöka en viss plats. Inga styrande tankar om vad som ska fotograferas. Höjdpunkten denna gång blev fyndet av koralltaggsvamp. Den växte på samma ställe som förra året, nära en av de större stigarna i området. Lätt att hitta med andra ord.

Såväl före som efter fotostoppet vid denna Smålands landskapssvamp fanns det en del annat som pockade på min uppmärksamhet. Både svampar och andra höstmotiv.

Dragsåsen i lätt regn

Efter att det varit hyggligt väder en stor del av söndagen bestämde vi oss för att åka till Dragsåsens naturreservat i Öjaby i nordvästra delen av Växjö. Dragsåsen är ett litet naturreservat och består av en markant rullstensås som dyker ner i Helgasjöns vatten. När vi klev utanför husdörren upptäckte vi emellertid att det regnade lätt, men det ändrade inte vårt beslut. Det finns regnkläder och kameran ska ju tåla lite väta. På grund av vädret var det inte aktuellt med några vyer över sjön. Hörde lite småfåglar, men såg inga. Det fick bli några bilder på det lilla landskapet istället. Även denna dag blev bilderna tagna med enbart makroobjektivet. Håller det på att bli mitt standardobjektiv, trots att det är det äldsta objektiv som jag använder?

Höstfrossa

Uppsköljda

Liljekonvaljbär

Brakved

En tur i kvartersskogen

Bara tre hus och en fotbollsplan bort ligger min kvartersskog, Högstorpskogen, cirka 200 m från postlådan. Detta är viktig anledningen till att vi valde tomten att bygga vårt hus just där och då. Andra vill bo mer centralt och ha nära till kvarterskrogen, men jag tycker att en kvartersskog är bra mycket viktigare än kvarterskrog. Högstorpskogen är ingen speciell skog. Förhållandevis kuperad, sluttar ganska kraftigt mot Ronneby/Karlskronavägen. En del lövträd men mest barrskog. Några små våtmarker och någon liten bäck. Något hygge och skador efter stormarna Gudrun och Per för snart nio respektive sju år sedan. Inga uppseendeväckande djur, fåglar eller växter. Inga storslagna vyer eller sjöar. Ganska många knöliga stigar. Men det är min kvartersskog. Alltid till hands när fotoådran behöver tillfredsställas. Alltid redo att visa upp nya motiv. Alla årstider.

I lördags eftermiddag var det dags för en tur in i skogen, åter utan någon plan för vilka motiv som jag ville fånga. Vi lät stundens ingivelse styra våra steg och det visade sig ännu en gång att planlöst inte betyder lönlöst. Hade makroobjektivet monterat på kameran sedan förra helgens avslutande bilder och det objektivet förblev monterat under hela denna skogstur, drygt 1 km lång. Hoppas att bilderna kan förmedla lite av Högstorpskogens fotokvaliteter och en förnimmelse av hösten.

Trädfond

Gammal, grå och trött

Reslig tordyvel

På språng

Tillrättalagd

Bortglömda?

Nyutsprungen med spökaktig besökare

Knoppningstid

Tidig dimmig morgon i Bokhultet

På fredagskvällen kollade jag väderutsikterna för lördagsmorgonen. Såg ut att bli dimma runt gryningen, så det var bara att låta väckarklockan stå kvar på samma tid som under arbetsveckan, plocka fram fotoryggan och krypa ner i sängen. Kunde konstatera när jag vaknade att det helt riktigt var ganska dimmigt ute. Åt en liten frukost och begav mig tillsammans med hustrun den korta vägen till det alltid fotovänliga Bokhultet. Dimman låg halvtjock vid sundet mellan Bergundasjöarna, så där stannade vi en stund och kollade på fågellivet. Det det fanns bland annat några unga skäggdoppingar som tjattrade och stimmade runt en bit ut i sjön.

Efter ett tag lättade dimman och stenarna blev mer synliga.

Som namnet antyder har Bokhultet gott om bokar. Löven är fortfarande riktigt gröna, även om det syns ett och annat gulbrunt löv. Solen bröt igenom lite och skapade nästan lite försommarstämning mitt i september!

Letade lite efter några svampar att fotografera. Det är ju ändå september. Hittade några svampar här och där, men ingen är såvitt jag vet ätlig. Men duger förstås mer än väl som fotoobjekt

Det var först när jag laddade in bilderna i dator som jag såg det lilla krypet som satt och höll utkik på svamphattens topp. Den finns på alla bilder på den svampen så jag störde den tydligen inte alls, trots att jag bökade runt med stativet för att hitta olika bildvinklar. Kul överraskning!

Singeltorps fly en solig eftermiddag

Singeltorps fly är ett naturreservat som ligger i omedelbar närhet av Lenhovda, cirka 4 mil nordöst om Växjö. Hade fram till förra lördagen aldrig varit där, men varit medveten om att detta skulle vara ett intressant ställe.Så den vackra eftermiddagen packade vi fikaryggsäcken och begav oss iväg. Efter några avslutande slingriga kilometrar på en smal grusväg var vi framme. Området består bland annat av trädbevuxen myrmark (Gripagårdsflyet), en vacker göl (Singeltorps göl) och den mestadels öppna mossen Singelstorps fly som har givit naturreservatet dess namn. Pors, dvärgbjörk, tranbär m.m. trivs i kanterna av blötmarkerna. Det ska även finnas Jungfru Marie nycklar där, men då får man naturligtvis besöka platsen åtskilliga veckor tidigare än vad vi gjorde. I östra kanten av reservatet finns ett område som av någon outgrundlig anledning kallas Västra mark, där det finns gammal tallskog. Den får dock vänta ett tag till på vårt besök. Den som spar han har (passar en smålänning)!

Ur flyet sprungen - av stam skuggad
(klumpig travestering av titeln på Anders Geidemarks bok "Stigen ur hav - Av vingar skuggad").

Ättling till Midgårdsormen?

Singeltorps göl
 

Ett stänk av höststämning i Skårtaryd

Ett av mina blogginlägg i juni handlade om den ofta förbisedda skogsstjärnan. De bilderna är tagna i Skårtaryds naturreservat en bit norr om Växjö. Under eftermiddagen i augustis sista dag blev det ett återbesök till naturreservatet och den stora sten där skogsstjärnorna stod i sin fulla prakt. Nu är de sedan länge överblommade men fortfarande fotogeniska, eller hur?

Redan när jag tog bilderna tänkte jag på att de överblommade skogsstjärnorna med sitt mycket grafiska utseende skulle göra sig i svartvit. Denna bild blev den mest lyckade i det avseende.

I det lilla naturreservatet finns en stor blandning av olika naturtyper. En som jag gillar mycket är stenar och blockterräng.

En liten myr finns där också, det hade gärna fått stå en älg där...

Man hittar tämligen lätt fantasieggande trädskulpturer i gammelskogen. Denna gång fastnade jag för en spindel.

Ja, sedan blev det ytterligare några motiv som jag tyckte är värda att minnas.

Höstvila

Blomkålssvamp

Ögontröst