Isskulpturer på Hissö

En tur till Hissö i söndags blev en något kylslagen och blåsig vandring runt ön, åtminstone i början. Vi såg en del skridskoåkare på sjön, kanske lite våghalsigt eftersom isen la sig i veckan före. Men det sägs att isen var 10 cm, i alla fall i områden med lugnt vatten. Sjöräddningen var ute med en svävare, hoppas att inget hade hänt utan att de var ute och provade farkosten och vässade körteknik (har inte sett någon olycksnotis i tidningen). Svävaren förde mycket oväsen och förtog en del av naturupplevelsen, men det är skönt att de finns. Nåväl, jag hade ju kameran med mig och efter en kort promenad stötte vi på de första isskulpturerna. Och strax några till... och några till. Det blev kallt med många stopp på kort tid... Men jag la band på mig och lät kameran vila i längre perioder. Vi kunde därför traska på i ett högre tempo och hamnade snart på läsidan av ön, men där fanns det inte några isskulpturer men väl några grafiskt tilltalande fastfrusna grenar.

Regnvåta övergivna byggnader

Det verkar som regnväder är något som förföljer mig när jag bestämt mig för en tur med kameran. Så också denna dag för ett par veckor sedan, innan en spillra av den bitande norrländska polarkylan letade sig ner till oss i södra delen av landet. Hade laddat för en kortare utflykt till ett ställe vid Helge å, men ån var översvämmad så landskapet såg inte ut som jag hade tänkt mig. Tog pliktskyldigast några bilder medan regndropparna föll på mig och kameran. Tog mig sedan en kort bit nedströms och fann några övergivna byggnader! En bra belöning för regnvädret. Den första var en trevåningsbyggnad som låg uppe på en liten höjd. Hittade ingen ledtråd till vad som tillverkats i denna (troliga) fabrik. Dörrarna var reglade eller igenspikade. Bottenvåningen var rensad. Det satt några lappar med text om hur farligt det var att ta sig in m.m. Så det blev bara några bilder från utsidan. Det fuktiga vädret gjorde dock susen för de annars svaga färgerna. Hade också börjat få lite ont om tid till den överenskomna tidpunkten då jag skulle återförenas med familjen, så stativet användes inte för dessa bilder utan högt ISO-tal blev lösningen denna gång.

Efter några bilder på den förmodade fabriksbyggnaden fick jag syn på en låg och något raserad byggnad närmare sjön. Spännande! Den har med stor säkerhet varit en fabrik av något slag, kanske snickeri. Även här blev det enbart exteriörbilder. Det fanns möjligheter att enkelt ta sig in i byggnaden (öppen dörr på gaveln). Men golvet var fullständigt överbelamrat med bråte och framförallt hade en del av taket rasat ihop, vilket jag tog som bevis på att hela byggnaden kunde rasa i vilket ögonblick som helst. Därmed var valet lätt att hålla sig på utsidan. Och nu jag var definitivt i tidsnöd! Men jag hann med några bilder som jag hoppas skapar lite nyfikenhet på den verksamhet som bedrivits här och funderingar på vad det var som beseglade fabrikens öde.

Ett stenkast bort från denna plats fanns en liten bod där ett "skynke" hängde i öppningen som saknade dörr. En bild och sedan hemåt. Men vid en närmare titt i datorn ser det faktiskt ut som det är en rock som hänger i öppningen. Fantasin får nu fritt spelrum...

Ett par obrukbara Borgward-bilar

Sista dagen på vistelsen i Kläppen tog jag mig tillbaka till platsen för slutparkering av obrukbara fordon, dvs. den plats som jag hittade den första dagen (se inlägget om den långtidsparkerade orange lastbilen). Efter en regnig resa till denna plats styrde jag stegen till ett par färgglada personbilar som stod i den branta slänten. Den ena bilen stod halvt under en gran. Ställde upp stativet i regnet och tog några bilder. Sedan stannade en bil på vägen strax nedanför och undrade vad jag gjorde. Jag förklarade mitt intresse för denna typ av motiv och försäkrade att jag inte jobbade på någon myndigheten. Detta lugnade honom men jag blev uppmanad att kontakta markägaren, som tillika var hans bror. Så jag traskade iväg upp mot huset och fick så småningom tag i honom och det var inga problem att fotografera bilarna.På min fråga berättade han att de aktuella bilarna hade han tagit hand om för att försöka få i kördugligt skick, men det hade han inte lyckats.

Tror jag har lyckats identifiera bilmodellen genom Wikipedia. Det lär vara Borgward Hansa 1500 (tillverkning 1949-52) som jag ägnade en bra stund åt. Inledningsvis i regn, sedan i uppehållsväder. Borgward var ett bilmärke som tillverkades i Bremen. Förutom bilmärket Borgward tillverkade man även modeller under namnen Goliath och Lloyd (kommer ni ihåg Sven Mellanders karaktär "Steve med  Lloyden"?). Borgward tillverkade även lastbilar och bussar. Borgward var under 1950-talet Tysklands fjärde största fordonstillverkare och under en period Europas största privata bilkoncern. Ett vanligt öknamn på Borgward på den tiden lär ha varit "Hon dansade en sommar", eftersom bilen var mycket rostbenägen! Men eftersom plåten var tjock, fanns det trots denna rostbenägenheten mycket plåt kvar på var dessa drygt 60-åriga bilar!

Avslutningsvis en bild på taket på en i övrigt väldig demolerad folkavagnsbuss.

Halka, regn och tacksam solglimt

En dag stannade jag kvar i Kläppen efter att övrig resesällskapet givit sig av mot mer höglänt terräng. Istället för att följa med hade jag bestämt mig för att vandra längs Västerdalälven för att leta efter motiv som förhoppningsvis skulle dyka upp. Till följd av det fuktiga vädret var det bitvis mycket halt. Detta orsakade vid ett tillfälle markkontakt med större delen av kroppen... Motivmässigt blev det en tämligen mager tur, men frisk luft under någon timme i dagsljus är inte fy skam.

 

 

Vissnad mjölkört (upplättningsblixt för att stråna ska framträda tydligare mot bakgrunden).

En annan dag, efter jag släppt av resten av familjen vid Tandådalen, fortsatte jag vägen fram och rundade fjällområdet. Körde således via Rörbäcksnäs mot Torgås. I mer eller mindre kraftigt regn. Hade dessutom hoppats på att landskapet skulle vara mer snötäckt och på olika sätt intressant. Men tji fick jag. Hade nästan hunnit ner till Torgås när ån Feman tangerade vägen. Stannade på en glashal post-/bussficka och gick ut i regnet. Tänkte att det är bäst att passa på att ta bilder av en ganska bred å med strömmande vatten, då detta är ett sällsynt motiv i Växjö-trakten. Ställde upp kameran på en bro som ledde till några fritidshus. Tog snabbt några bilder uppströms respektive nedströms innan jag med blöt kamera, ryggsäck och stativ skyndade tillbaka till bilen.

 

 

Efter att ha fikat på ett mysigt litet gårdsbageri med humana priser och därefter provianterat inför kvällen upphörde regnet och himlen sprack åtminstone delvis upp. Regnet hade lagt en vattenhinna på isarna (svårt att avgöra om det var en del av Västerdalälven och/eller översvämmade åkrar) och det gav möjlighet till några bilder. Hade tänkt att bara välja en bild från det fotostoppet, men jag kan inte bestämma mig för vilken. Den stående bilden tycker jag har en bättre komposition, medan den liggande har ett bättre ljus. Det skiljer bara ett fåtal minuter mellan bilderna, ljus- och molnförhållandena ändrades med andra ord mycket snabbt.

 

 

Det fanns trots allt snö...

Som jag skrev i förra inlägget var det dåligt med snö i Sälens dalgång vid nyår, men uppe i Sälenfjällen fanns det natursnö. Åkte till området Myrflodammen där Tandån flyter genom landskapet. Känner området sedan tidigare besök, men nu tog jag mig fram till fots längs skoter-/hundspannspår. Var glad över att jag inte tagit längdskidorna denna dag för spåren verkade inte heller här vara i något vidare skick.

Tandån

Tandån (lång exponeringstid, inte isbelagd).

Finns underjordisk värmekälla här?

Myrflodammen

På väg tillbaka för att hämta upp resten av familjen i Lindvallen stannade jag till på Högfjället strax före solnedgång. Nu var det dock inte sol från klar himmel utan mulet och ett snödis som drog sitt täcke över landskapet. Detta skapade dock tillfälle till lite för mig annorlunda mjuka men kalla bilder. Hade kameran som vanligt i dagsljusläge, vilket ger en blå ton i bilderna. Tycker det passar bra för just dessa motiv i sen dagsljustimme med en isande bris och ett dis som suddade ut konturerna i landskapet.

Solig inledning på snöfattig skidresa

Vi tillbringande dagarna runt och över nyårshelgen i Kläppen, dvs. i Västerdalälvens omedelbara närhet och en bra bit lägre än de mer snösäkra Sälen-fjällen. Det fanns relativt gott om snö i Kläppens backar, men eftersom jag inte åker utför utan enbart på "platten" så hade Kläppen inte mycket att erbjuda. Det var endast ett 5 km långt elljusspår längs älven som de försökte hålla i anständigt skick med varierande framgång. Provade spåret (1) gång, men då hade de inte spårat det på minst två dagar och spåren var därmed i princip obefintliga eller sladdriga i snömoset. Så det blev fotografering för resten av tiden. Hade visserligen möjlighet att följa med övriga resesällskapet upp till de höglänta områdena men det passade inte riktigt med min syn på fint skidväder och/eller mitt "fotoprogram" - hade ju upptäckt övergivna bilar, se inlägget om den orange lastbilen och kommande inlägg!

Den första dagen var det dock flera minusgrader och inledningsvis en blek vintersol. Med facit i hand borde jag då åkt skidor, men ville nyttja vädret för fotografering då prognosen för resten av veckan var grått och plusgrader med regn eller lite snö. Utöver upptäckten av skrotbilarna blev det en del naturbilder i det fina vädret denna premiärdag.

Stenarna funktion är oklar, men möjligen stridsvagnshinder?

Vy mot Torgås

Dåligt med färg i den bleka vintersolen, så svartvit är ett bra alternativ!?

Blekt gult visset gräs och blekt blå is.

Ismönster

En kort stund lyste solen på stubben, hann tyvärr inte byta till makroobjektivet innan solstrålarna hade glidit förbi.

Avsaknaden av de flesta vardagliga sysslorna passade jag denna första dag på att nyttja den s.k. blå timmen, dvs. timmen efter solnedgången som inträffade ca kl. 15. Hade önskat mig en mer öppen himmel, men molnen på himlen förändrades en hel del under tiden. De följande bilderna är tagna med relativt jämna mellanrum mellan kl. 15.30 och 16.00. Visst ändras utseendet på himlen en hel del under denna tiden! Vilken himmel är "vackrast"? Varför det heter blå timmen behöver man inte fundera länge på eller hur? De orange lamporna är belysningen på elljusspåret längs Västerdalsälven vid Kläppen.